Vi har inte råd med ökade klyftor

KRÖNIKA: I ett av världens rikaste länder, där välfärdssystemet en gång var något vi kunde vara stolta över, ser vi nu en verklighet där fler och fler människor kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Det är inte bara de som står utanför arbetsmarknaden som drabbas- det är också människor som går upp tidigt varje morgon, som sliter inom vård, omsorg, skola och äldreomsorg, som fortfarande inte kan känna sig trygga i sin ekonomi.

Det är en skam att vi ser detta Sverige idag. Enskilda människor och familjer som tvingas välja mellan mat på bordet och att betala hyran. Arbetande människor som inte har råd att ta en paus från allt slit, som inte har råd att skicka sina barn på fritidsaktiviteter eller köpa kläder som håller hela året. För dessa människor är det en kamp varje dag- och samhället har inte lyckats ge dem det skyddsnät som de borde kunna förvänta sig.

Det handlar om mer än bara statistik. Det handlar om verkliga liv, om människor som inte får det stöd de behöver för att ta sig ur en spiral av låg lön, osäkra anställningar och höga levnadskostnader. Även om Sverige har ett starkt system för socialt skydd, så är det för många inte tillräckligt för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Om vi inte agerar nu kommer dessa klyftor bara att växa.

Det handlar om politiska beslut. I Sverige har vi en regering som förlorat kontakten med människor. Vi ser hur arbetsmarknaden har förändrats, där allt fler jobbar deltid eller på viss tid, utan trygghet eller långsiktig planering för sitt liv. Vi ser hur priserna på mat, el och bostäder skenar och hur de som redan är ekonomiskt utsatta inte får tilllräckligt stöd för att klara den ökade belastningen.

Det är en fråga om politisk vilja. Vi har råd att höja lägsta löner, vi har råd att investera i offentlig sektor och vi har råd att stärka välfärden. Det handlar om prioriteringar!

Men det handlar också om att skapa ett samhälle där alla, oavsett bakgrund, har samma förutsättningar för att lyckas. Där vi inte bara ser till individens prestation, utan också erkänner det gemensamma ansvaret för att alla människor ska ha ett värdigt liv. För det är inte acceptabelt att vi har människor som jobbar varje dag men fortfarande inte har råd att ge sina barn en framtid de förtjänar. Det är inte acceptabelt att vi har människor som inte vågar söka vård för att de inte har råd.

Det är hög tid att vi tar vårt ansvar – för en mer jämlik och rättvis framtid. Vi har råd att bygga ett samhälle där ingen lämnas utanför.

Zara Leghissa, riksdagsledamot (S) Norrbotten