Vi har en plan för ett starkare Sverige

Fyra år i opposition och självrannsakan

Fyra år går snabbt, och ändå långsamt. Jag minns hur vi stod där i september 2022 och kände att september 2026 var långt borta. Nu stundade oppositionsarbete i fyra år och vi visste att det är lika segt som att löpa över en blötmyr.

Vi gjorde en valanalys och konstaterade att vi haft en tuff tid bakom oss i form av pandemi, Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina, energikris som en följd och en inflation som ett brev på posten. Vi konstaterade också följande:

”Under hela den mandatperiod som föregick valet dominerades dagordningen av lag och ordning respektive invandring och integration. Trots en världsomspännande pandemi som aktualiserade välfärdsfrågorna – inte minst sjukvård och äldreomsorg - är det tydligt att kriminalitet, mer specifikt gängrelaterad sådan, liksom frågor rörande invandring och integration långsiktigt präglar medborgarnas förväntningar på och uppfattningar om politiken i mycket hög utsträckning.”

Att människor röstade på partierna som senare bildade Tidöregeringen hade i stor utsträckning att göra med att vi inte uppfattades leva upp till de förväntningarna väljarna hade om att knäcka den grova brottsligheten och bryta segregationen.

Vi drog igång ett omfattande politiskt reformarbete som ledde till ett nytt partiprogram med ny politik som fastslogs av kongressen i maj 2025. Och nu i början av februari lanserade vi vår Plan för Sverige som ett startskott för valrörelsen 2026 och vad vi vill att den ska handla om.

Socialdemokraterna har gjort läxan. Vi har förändrats och gått tillbaka till våra rötter. Vår uppgift är att förbättra vardagen för hårt arbetande människor och stärka samhällsgemenskapen. Vi lovar inte allt åt alla. Men vi lovar att göra vårt yttersta för att ditt liv och din vardag ska bli bättre och enklare.

Två olika samhällsprojekt

För det här valet kommer inte att handla om enskilda reformer i marginalen. Det handlar om något större: två helt olika samhällsprojekt.

Efter flera år med Tidöregeringen börjar konturerna bli tydliga. En politik där skattesänkningar prioriteras framför välfärd. Där ansvaret för vardagens kriser allt oftare skjuts över på individen. Där staten drar sig tillbaka – men där kraven på människor ökar. Tidöregeringen har haft sin chans att visa vad deras projekt leder till. I september blir väljarnas möjlighet att svara: är det här verkligen den riktning vi vill fortsätta i?

Ta ekonomin som exempel. För vanligt folk har de senaste åren handlat om priset på mat, el, räntor och mediciner. Samtidigt som hushållen pressats har regeringen valt att sänka skatter för dem som redan har mest marginaler. Resultatet är ett Sverige där den ekonomiska ojämlikheten ökar.

Eller välfärden. Vårdköerna växer, skolan brottas med lärarbrist och äldreomsorgen går på knäna. Ändå är svaret från regeringen ofta att systemet ska ”effektiviseras”, konkurrensutsättas eller säljas ut. Och så tryggheten. Tidöregeringen talar gärna hårt om lag och ordning, men samtidigt har den sociala infrastrukturen monterats ned. Folkbildningen, fritidsgårdar, förebyggande arbete, kultur och socialtjänst har fått stå tillbaka. Det är lätt att vara tuff i ord – svårare att bygga ett samhälle där färre barn hamnar snett från början.

Ett val om samhällskontraktet

Det är här valrörelsen 2026 tar form och kokar ner till en grundläggande fråga: ska Sverige vara ett land där vi håller ihop och ökar samhällsgemenskapen – eller splittrar den?

Socialdemokraternas linje är tydlig. Staten ska kliva fram, inte backa undan. Välfärden ska vara något man kan lita på, oavsett var man bor. Trygghet ska handla om både polis på gatorna och vuxna i barns liv. Och ekonomisk politik ska mätas i hur den fungerar för en undersköterska, en småbarnsfamilj eller en pensionär – inte för dollarmiljardärerna.

Löpturen över blötmyren börjar tack och lov ta slut. Valrörelsen har börjat. Och den kommer att bli en strid om mer än makten – den kommer att handla om själva samhällskontraktet.

Ida Karkiainen (S) riksdagsledamot