Staten kan inte både ta malmen och strunta i skolan

Den senaste riksdagsdebatten bekräftade att ministern med ansvar för skolan, Simona Mohamsson (L), helt saknar förståelse för den akuta lärarkrisen i norra Norrbotten. Det räcker inte med reformer anpassade för Stockholm när var tredje elev i Gällivare lämnar nian utan behörighet. Nu måste regeringen ta ansvar för problemen de själva bidragit till att skapa.

Situationen i Malmfältens skolor börjar närma sig bristningsgränsen. I grundskolan är ungefär hälften av lärarna behöriga. I förskolan är det mycket värre. Vid Sjöparksskolan i Gällivare ställdes över 600 lektionstimmar in på en termin för att det helt enkelt saknas personal.

Detta skapar en farlig spiral där unga familjer varken kan eller vill flytta till en ort med en icke fungerande skola, vilket i förlängningen stryper tillgången på den arbetskraft som hela samhällsbygget och den industriella omställningen vilar på.

Industrin, huvudsakligen statens eget bolag LKAB, dammsuger Malmfälten på all tillgänglig arbetskraft med lönenivåer som skolan inte kan matcha. Arbetslösheten är nere på under 2 procent och det finns 1200 lediga jobb.

LKAB betalar för de nya kommunala lokaler som behövs när Gällivare och Kiruna flyttas. Men eftersom så många byggnader ersätts samtidigt skjuter kommunernas avskrivningskostnader i höjden. Det äter upp de pengar som egentligen skulle gå till att anställa lärare. Statens fortsatta gruvdrift blir på så vis en ekonomisk fälla för den lokala välfärden.

När Kiruna inte klarade att bemanna skolan med behöriga lärare hotade staten med vite. Kommunen hyrde då in lärare via bemanningsföretag, vilket i sin tur ledde till nya viteshot eftersom det inte är tillåtet i grundskolan.

Men det pinsammaste haveriet i detta är nog ändå när staten, via Skolinspektionen, själv tog över Sjöparksskolan i nio månader. Det blev tydligt att inte heller staten klarar av att rekrytera behöriga lärare till Gällivare. Därför drog Skolinspektionen därifrån med kommentaren att de förutsätter att kommunen fortsätter anstränga sig.

När ansvarig minister, Simona Mohamsson (L), i en riksdagsdebatt i januari fick frågor om vad hon kan göra för att underlätta situationen i Malmfälten svarade hon att regeringen reformerar lärarutbildningen och att hon vill reglera lärares arbetstid. Men regeringens reform av lärarutbildningen kommer att minska antalet lärare som examineras med tusentals varje år. Och i Gällivares fall spår skolchefen att regleringen av lärares arbetstid skulle förvärra lärarbristen i kommunen dramatiskt.

Mohamsson upplyser återkommande om att skolan är ett kommunalt ansvar. Det är förvisso sant. Men det är staten som tjänar miljarder på gruvdriften och det är regeringen som ansvarar för lärarförsörjning. Det duger inte att ta pengarna och personalen och sen komma med bestraffningar när kvaliteten i skolan inte håller.

Vi kräver att regeringen vidtar ett paket av åtgärder för att lösa situationen i Malmfälten:

1. Flyttbidrag och ekonomiska incitament för att locka behöriga lärare till regionen.
2. Återinförda byggsubventioner så att det går att bygga bostäder med rimliga hyror.
3. Riktade satsningar för att de som redan jobbar i skolan ska få möjlighet att vidareutbilda sig till behöriga lärare på arbetstid.
4. Ändrade avskrivningsregler för kommunerna i stadsomvandling

Staten kan inte fortsätta gräva malm under fötterna på barnen i Norrbotten samtidigt som regeringen vänder ryggen åt deras framtid. Det är dags att ta ansvar för välfärden - inte bara för malmen.

Linus Sköld (S) riksdagsledamot från Norrbotten

Birgitta Larsson (S) kommunalråd Gällivare kommun

Mats Taaveniku (S) kommunalråd Kiruna kommun