Ida Karkiainen: Glöm inte backspeglarna

Vi har precis passerat allahelgonahelgen. En fridfull helg som handlar om att minnas. Främst minnas de nära och kära vi saknar, men också minnas tider som varit. Goda tider som sämre tider. Överlag tycker jag att vi i vårt snabba samhälle har blivit dåliga på att blicka tillbaka och lära av historien. Visst, ”små backspeglar och stor framruta” säger alla som inte vill fastna i nostalgi och gamla tider – men om man inte vet var man kommer ifrån är det svårt att veta vart man ska.

”Om man inte vet var man kommer ifrån är det svårt att veta vart man ska.”

Tillbaka till hösten 2022 

I väntan på regeringsbildning är det värt att påminna sig om vad de senaste fyra åren av Tidöregering har inneburit. Jag har därför just läst ut boken L’amour Toujour – berättelsen om Tidö som skildrar regeringens uppgång och fall. Länk till annan webbplats. 

Jag kastas tillbaka till först den inte alls okomplicerade regeringsbildningen som kulminerade i överläggningarna på Tidö slott den där hösten 2022. Hur vi som utgjorde övergångsregering gick och väntade på att allting skulle bli klart. Men tiden gick, och det var uppenbart att det inte var så enkelt som Ulf Kristersson hade gett sken av. Vilket också bekräftas av boken.  

Och när regeringsskiftet så tillslut skedde blev den följande tiden skakig. Redan i januari 2023 höll en låtlista (inför Sveriges ordförandeskap i EU) på att orsaka regeringskris när Sverigedemokraterna inte fick stryka en låt av Timbuktu.

>> Titta på ett klipp här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

En tid jag aldrig glömmer

En sak jag minns tydligast från förra mandatperioden var den långdragna NATO-processen som Ulf Kristersson trodde skulle bli klar snabbt efter tillträdet. Läget i Sverige var spänt eftersom vi visste att vi var extra sårbara under en ansökningsprocess. Och Turkiet var inte beredda att acceptera Sveriges ansökan i första taget.

Det som hände sedan var att Ulf Kristerssons egna regeringsunderlag ställde till det rejält, gjorde det rent av farligt. Det brändes koraner för att hetsa upp stämningen i Sverige och Sverigedemokraternas företrädare spädde på genom att twittra ”bränn hundra till”. Utomlands blev Sveriges rykte skamfilat. Terrorhotnivån höjdes. Det blev till och med farligt att visa att man var svensk. Två svenskar sköts ihjäl i Bryssel efter en fotbollsmatch mellan Sverige och Belgien. 

Jag kommer aldrig glömma detta. Känslan av att Sverige och alla vi som bor i det här landet försattes i fara.

”Jag kommer aldrig glömma detta. Känslan av att Sverige och alla vi som bor i det här landet försattes i fara.”

Vad tar vi med oss framåt?

Sedan följde en tid av hög inflation, låg tillväxt, hög arbetslöshet, vanligt folk som kämpade med kostnaderna medan skatten sänkes för de med allra högst inkomst. Sjukvården fick ekonomiska underskott och kommunerna tvingades dra ner på skola, vård och omsorg. Vänner som rekryterades till toppjobb. Dessutom krig och konflikter i omvärlden som Tidöregeringen var oense om hur man skulle förhålla sig till.  

Och för Norrbottens del såg vi mycket lite förståelse för vår del av landet, vilket manifesterat sig i allt från hur regeringen konstruerade elstödet till ett avvecklat investeringsstöd för bostäder i ett läge där vi behövde bygga som mest. 

Det gjordes en del bra saker också ska vi komma ihåg. Som att bekämpa kriminaliteten och att vi i bred politisk överenskommelse stöttade Ukraina samt stärkte försvaret. Men det är värt att påminnas om att väljarna faktiskt röstade bort Tidöregeringen. Deras politik fick underkänt.  

Det här behöver en ny regering minnas. En bil behöver också sina backspeglar.  

Ida Karkiainen
Riksdagsledamot (S), Norrbotten